Och som ni båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

Ni har blivit som dom
Någon tittar på er
Är det din tanke han ser eller dina röda kinder som avslöjar mer?

Visst finns det dagar jag kan vara snäll och låtsas som förut.
Visst finns det dagar som det gör ont att se dig ramla här omkring.
Det fanns en kärlek, men den har brunnit ut, du fick för stor del av mitt liv.
Jag kunde inte andas till slut.
Du säger att du minns och att de känns som igår, men de var så länge sen för att ens komma ihåg.

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt.
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för länge sen.

Du är kvar med samma folk, du är kvar med samma hus.

Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder.

I ett övergivet hus.

Det är att leka med eld att dra upp det här, för du ser i hans ögon att hon försvann för länge sen.

Han gav upp för länge sen.

Det är inte som att jag missar Julafton.

Jag missar någonting ännu viktigare.

Jag missar allt det du kämpat dig igenom i 3 år, och nu är du äntligen där.

Jag kommer inte stå där med en blombukett när du kommer ut rusande med det största leendet och är världens lyckligaste tjej för stunden.

Jag kommer inte sitta där vid bordet där alla din närmsta sitter, jag kommer inte stå där och säga hur stolt jag är över dig, kommer inte kunna hålla det där talet jag skrivit ner för flera månader sen.

Jag kommer inte göra någonting, jag kommer bara tappa livet

det är sant.

man ska aldrig ta någonting/ någon förgivet.

Jag såg mig själv idag för första gången på länge.

Jag såg så trött och tunn ut innuti, som om jag hade tappat livet.

Du brukade lysa upp alla rum du gick igenom, och du kunde smälta mitt hjärta bara att genom att le. Jag var den sista på jorden som jag trodde skulle lägga ner.

Vem la sorgen och besvikelsen i dina ögon, det var ingen mindre än jag.

Lagom svaga jag.

Allt jag kan tänka på är hur jag kunde  göra så vi tappa allt.

Jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka, för att få vara en del av ditt liv, för att jag ska få ta del av jag vet inte ...........

Vi som brukade hålla så hårt

Det krävs en idiot som jag för att sabba nått sånt här.

Jag får knappt fram ett ljud men ändå får ja fram ett namn och börjar grina ännu mer.

Min dag börjar med , min dag slutar aldrig med.

Jag känner mig som den sista kvarlevande bröbiten.

Den där äckliga, skrynkliga och fula brödbiten som nån tryckt in längst ner i

papperspåsen, den man oftast slänger.

Den som tar den brödbiten som ligger innan den sista är lyckligt lottad.

För besvikelsen över att man fått den sista går ju nästan inte att förklara.